Staberg har en lång och skiftande historia bakom sig. Det
finns ingen som vet exakt när den här platsen
först bebyggdes, men med tanke på det fina
läget får man nog anta att det skedde ganska tidigt,
snarare före än efter år 0.
Namnet gavs
först åt berget intill gården (av
"stadhberg", som kan betyda antingen "berget vid boplatsen" eller
"berget vid båtplatsen"). Den äldsta
bosättningen låg nog knappa hundratalet meter
öster om den nuvarande, borta i skogsbrynet där man
än idag kan se resterna av en gammal jordkällare.
Stierna-tiden
Det första
skriftliga beläggen härrör från
början av 1500-talet, då bergsmannen Hans
Markvardsson Stierna ärvde gården av sin far
Markvard Olofsson Stierna (d.ä.). Denne Markvard var
så vitt vi vet den förste i den bemärkta
Stierna-ätten som verkligen bott i Kniva. Han var bergsman,
bodde på Storgården mitt i byn och ägde
praktiskt taget hela Kniva. Den berömde, Knivafödde
skalden Georg Stiernhielm ("den svenska skaldekonstens fader") var hans
sonsons sonson.
Hans
Markvardsson dog barnlös 1534 eller 1539, och
därefter ägdes gården, helt eller delvis,
av flera olika medlemmar av Stierna-ätten. En måg
till Markvards son Olof byggde gårdens första hytta
på 1540-talet. Även kronan ägde delar
liksom även privata fordringsägare av och till (en av
dem gick under det uppseendeväckande namnet Jöns
Horkarl!). I det stora hela var dock gården
Stierna-ägd fram till 1648, då Per
Göransson, sonson till Stiernhielms faster Kerstin fick ge upp
och lämna gården i pant för en skuld
på 13,5 ton råkoppar.
Det finns en,
måhända påhittad, historia som handlar om
antingen Per Göransson eller hans far, Göran Persson.
Det var så att drottning Kristina var på
besök i Falun. Året var 1640, -42 eller -48, och hon
råkade få höra talas om att det ute
på Staberg fanns en mäkta stor fruntimmerskarl,
känd i hela Kopparbergslagen för sin hand med
kvinnorna. Hon blev intresserad och ville göra hans
bekantskap, så hon for ut dit och tillbringade natten
där. Som tack för trevligt sällskap
skänkte drottningen den vackra gyllenläderstapeten,
som ända in mot 1800-talets slut klädde
väggarna i mangårdsbyggnadens sal, till sin
värd.
Nauclérs tid
Per
Göranssons fordringsägare var en
ökänd "lånehaj" från Stockholm,
Friedrich Wode, som nu bodde i Falun och periodvis ägde
åtskilliga gårdar i trakten av Kopparberget. Redan
nu var gården svårt förfallen. I en
husesyn år 1665 används ord som "gammalt",
"taklös", "nedruttnad", "murken", "förfallen".
Synemännen betygade att om inte husen i tid reparerades skulle
de i grunden fördärvas. Denna husesyn ger oss bilden
av en gammaldags, oregelbunden och illa medfaren gård, helt
olik den moderna karolinska mönsteranläggning som
senare byggdes upp.
Efter ytterligare ett par
ägarbyten var det så dags för den
förste ur familjen Nauclér att tillträda
som ägare. Det var bergsmannen och tillika "markscheidern
över rikets bergslager" (lantmätare) Olof Simonsson
Nauclérus, som år 1671 köpte Stabergs
gård för 1700 daler av den senaste ägaren
Johan Thomasson Funck, som var bergmästare i Garpenberg.
Olof Nauclér
blev kvar på Staberg till sin död 1706. Han hade
för övrigt också Stierna-anknytning, genom
att hans fru Ebba Lohrman var syster-dotter-dotter till den
ovannämnde Per Göransson. Under hans tid
börjar gården byggas om; från den
förfallna medeltidsgård den varit till en modern
anläggning helt enligt tidens krav. Nauclér var ju
en välbeställd man och hade råd att kosta
på både byggnader och ägor det som
behövdes. Han övertog så
småningom också delar av den
närbelägna gården Rasberg, främst
genom att låna ut pengar med Rasbergs ägor som pant.
När Olof avled
var nog Staberg redan i mycket gott stånd, men sonen Gerhard
Nauclér, som övertog gården efter faderns
död, höll den nog inte i skick så som han
borde ha gjort. Enligt bouppteckningen från år 1745
var åtminstone husen i ganska dåligt skick.
Efter Gerhards
död år 1743 ägde hans dödsbo
gården fram till 1752, när brorsonen Olof
Nauclér övertog den (han kan ha bott där
redan från och med 1743, men uppgifterna går
isär). Efter vad man kan se i bevarat material var det han som
färdigställde trädgården,
även om delar av den kan ha anlagts redan vid 1600-talets
mitt. Han var en mycket driftig man, som i stort sett ensam drev
två av de kvarvarande hyttorna i Kniva och nybyggde
både kvarn, tegelbruk och såg.
Olof Nauclér
var ofta inblandad i stridigheter om mark och skog i Knivatrakten, men
tycks ha varit en man som hellre sökte förlikning i
godo än strid på kniven. Dock var det han ensam som
ryckte upp Staberg (vars ägor nu omfattade även hela
Rasberg) till positionen som den största och mest
välmående gården i Knivadalen under senare
hälften av 1700-talet, kanske undantaget Räfsarvet
(nuvarande Marieberg) längre upp i byn. Tyvärr finns
inget porträtt bevarat, men en samtida iakttagare beskriver
honom som en man med "et owanligt långt och hederligt
skägg".
Förfallets tid
Efter
Olofs död år 1782 stod änkan Margareta
Lundström som ägare till sin död
år 1820, då Staberg köptes av
handelsbolaget Forssbeck & Kiellman (för 12025
riksdaler banco), men då var nog gården inte
längre i samma fina skick som när Olof
Nauclér regerade. Sedan fortsatte gården att
förfalla, långsamt men säkert, och
användes nu som arbetarebostad.
År 1840
uppfördes Stabergs herrgård på
höjden söder om Gamla Staberg, och nu flyttades all
ägaromsorg över dit. Den gamla gården
användes som bostad för tjänstefolket och
fick väl förfalla bäst den ville, men
trädgården sköttes nog
mönstergillt även nu. Den låg ju direkt i
blickfånget för "patronerna" på
herrgården. När Hugo Steffen år 1894,
kanske som bulvan för Siljans Kol AB, där han var
flottningschef, köpte in Staberg, försvann raskt all
avverkningsduglig skog och gårdens värde minskade
ytterligare. Nu skars också den vackra
gyllenläderstapeten i bergsmanssalen ner för att bli
stolsbeklädnad på herrgården
Stjärnsund. En av flyglarna användes som
symaskinsfabrik, senare mejeri, och den andra fick en vägg
söndersågad för att släppa in en
traktor! Östra flygeln användes under en period som
hönshus.
Hembygdsföreningen tar över
År
1930, slutligen, skänktes Staberg av dåvarande
ägaren J.H. Munktells Pappersfabrik AB (senare Grycksbo
Pappersbruk) till den då nybildade Vika-Hosjö
Hembygdsförening. Men tillkallade experter som synade
gården efter övertagandet gav inget hopp
för dess överlevnad. Förfallet hade
gått för långt och det föreslogs
att man skulle mäta upp och fotografera husen och sedan riva
dem. Dörrar och fönster var trasiga och i stort sett
allt "innanmäte" försvunnet. En väldig,
vildvuxen syrenhäck dolde den murkna ruinen för
nyfikna blickar.
Men genom ett enormt
arbete av såväl organisationer som enskilda kunde
gården trots allt räddas och
återställas till sitt forna skick. Nu hyrs tre av de
gamla husen ut som privatbostäder vilket ger oss en levande
gård i stället för ett "förstenat"
minnesmärke. Det är vår
förhoppning att bygden får behålla denna
unika klenod för all framtid. Sedan den vackra
barockträdgården nu också
återställts och gården fått
café och restaurang, önskar vi inom
hembygdsföreningen att ännu fler människor
hittar hit för att se, njuta och lära.
Klicka här
för en förteckning över Stabergs
ägare.
Källa: Willy
Olausson
|