Gamla Staberg

Georg Stiernhielm föddes den 7 augusti 1598 i Vika socken. Han kan sägas vara den främsta svenska 1600-talsdiktaren och har ofta refererats till som "den svenska skaldekonstens fader".

Han var son till den tidigare fogden över östra Dalarna Olof Markvardsson d.y. och hans hustru Karin Matsdotter. Som barn hette Stiernhielm Göran Olofsson eller Georgius Olavi, men tog först namnet Lillia som förekommit på moderns sida, därefter Stiernhielm. Stiernhielms far och farfar var bergsmän vid Falu gruva men tillhörde ursprungligen, den troligen adliga, Stiernasläkten.

Stiernhielm var en mångsidig man och kunnig inom många olika områden. Han var på sin tid den mest lärde mannen i riket, hans litterära bana var lika mångsidig som vidsträckt. Bland hans femtio till sextio särskilda verk har endast en femtedel blivit tryckt. Förutom inom poesi verkade han inom matematik och naturvetenskap, statistik och språkforskning.

Han måste ha lämnat Kniva tidigt, för han påbörjade sina studier i Uppsala under åren 1611-1612. 1614 skrevs han in vid universitetet i Greifswald. Han besökte även Italien, Frankrike, Holland och England. Efter studierna blev han år 1626 lektor i Västerås. Kort därefter blev han av konung Gustaf Adolf utnämnd till "läsemästare för riddarhuset". Sedan påbörjades en lång karriär med betydelsefulla uppdrag inom olika ämbeten. På 1640-talet var han starkt knuten till drottning Kristinas hov.

Nyåret 1630 gifte han sig med Cecilia Burea. De nygifta begav sig ganska omgående till Livland (nuvarande Baltikum) som då tillhörde Sverige. Godset utanför Dorpat blev deras huvudsakliga bostad (men under åren 1648, 1649-1651 och 1653-1654 bodde han åter i Sverige) fram till 1656 då ryssarna invaderade och de blev tvungna att fly till Sverige. De fick fem barn, fyra av dem uppnådde vuxen ålder.

Till en början skrev Stiernhielm på latin men övergick till att skriva på svenska och att experimentera med det svenska språket på ett sätt som ingen hade gjort före honom. Bland det första han skrev på svenska var ett par hyllningsdikter till drottning Kristina 1643 och 1644. Åren kring 1650 skrev han svenska texter till baletter och upptåg vid Kristinas hov. Hans mest berömda poetiska arbete är Hercules, som är skrivet på svensk hexameter. Hercules utkom första gången 1648 men var inte helt klart förrän 1658.

Stiernhielm gjorde också stora insatser inom mättekniken och år 1644 utgavs Archimedes Reformatus, som var den första naturvetenskapliga avhandlingen på svenska. Han lär ha varit den förste, som använde mikroskop i Sverige.

Georg Stiernhielm dog den 22 april 1672 i sitt hus på nuvarande Drottninggatan i Stockholm. Han hade då varit sjuk en längre tid. På hans gravsten står det "Vixit, dum vixit, laetus", som betyder: "Han levde glad, så länge han levde" Idag förvaras hans arbeten på Kungliga Biblioteket i Stockholm.

Källa: Nordisk familjebok