Bygden

Knivstigen är en del av Dalkarlsvägen som går från Kniva genom Vika socken till St. Skedvi. Längst stigen finns platser med lokalhistorisk anknytning t ex en kolarkoja, Gnolas vål, Jungfrukällan, Psalmbokstallen, Stenkumlet, Björnhålet, Skvalta mm. Stigen är mycket välbevarad och relativt oförändrad sedan 1600-talet eller 1700-talet.

Dalkarlsvägen kallas hela den herrarbetsväg som startar i Mora och går till Mälardalen och Stockholm. Namnet Dalkarlsvägen är relativt nytt och har uppstått i och med de vandringar mellan Dalarna och Stockholm som har återupptagits på 1990-talet. Den användes av de som från övre Dalarna gick söderöver för säsongsarbete från slutet av 1400-talet in på 1900-talet.

Strax bortom Bollergården, börjar Knivstigen. Efter en kort vandring kommer man upp på Guckebovägen. Den har fått sitt namn efter det lilla torpet Guckebo, som låg en bit västerut längs vägen. Där bodde i slutet av 1800-talet Guckebo-mor, en efter vad det sades trollkunnig kvinna. Innan hon hade blåst i sitt horn på vårarna vågade ingen i Kniva släppa sina djur på bete.

Yngves koja är byggd på samma plats som en gammal äkta kolarkoja, som användes av kolare under början på 1900-talet. En mila stod alldeles invid stigen mittemot kojan. Yngve Tunell från Kniva byggde upp kojan som en kopia av den gamla omkring 1975.

Vid Gnolas vål finns det en stor hög av kvistar. Högen är minnesmärke efter före detta soldaten Olof Andersson från Sätra by i Rättvik som slagit sig ner här för att vila tillsammans med sin brorson, avskedade soldaten Anders Andersson Gnola från samma by. De var på hemväg, på väg ner mot Kniva. Helt plötsligt drog Anders Andersson Gnola fram en yxhammare och slog sin farbror i huvudet två eller tre gånger. Motivet var pengar. Gnola blev snart fast och dömdes till döden genom halshuggning. Domen verkställdes 1765, troligtvis på Mojes Backe i Falun. Lägg en kvist på minnemärket för att hedra Olof Andersson.

Längst leden finns endast en högstubbe kvar efter den sista Psalmbokstallen. Det berättas att "i stora ihåliga tallar inte långt från Vika gömde vallkullorna sina psalmböcker under veckans arbetsdagar".

Strax innan Skvalta syns en liten slagghög, som visar att här en gång funnits en hytta. Den var inte särskilt stor, men ändå ett bevis på att alla tänkbara vattendrag skulle utnyttjas förr i världen. Skvalta betyder liten vattendriven kvarn. De var mycket vanliga på gårdarna förr i världen. Flera bönder slöt sig samman och byggde skvaltkvarnar vid vattendrag för att slippa lämna säden till tullkvarnarna, där man ju fick lämna en del av mjölet i avgift för malningen. I bäcken norr om bron syns än lämningar av det stenfundament som kvarnen stod på, man ser också antydningar till det kanalsystem som styrde vattnet.

Knivstigen slutar vid Såghyttan. Här fanns på 1700-talet en kvarn. 1820 anlades där ett kopparbruk, där det fanns både såg, hytta, ugnar och rostar. Jordbruk bedrevs också. Här bodde ett trettiotal familjer under storhetstiden. Malmen till hyttan kom från Tomtebo gruva. Numera finns bara ruiner kvar och så förstås de väldiga slagghögarna.

Källa: Vika - en plats att upptäcka, Vikabygdens intresseförening
        Willy Olausson
        Lars Toresbo